En sån måndag...

Ja... Helt färdig är jag.
Vi packade oss iväg en stund innan 8 i morse. Jag var som vanligt nervös så jag mådde illa. Väl framme var det full fart till röntgen genom korridorerna och så fick vi som vanligt gå raka vägen in, vi som var glada att vi var så tidiga att Daniel skulle hinna leka lite innan han gick in. Men att man fortfarande blir överraskad är ju bara dumt.
Bilderna togs relativt snabbt medan Sofie charmade alla i väntrummet samt personalen.

Efter gick vi o fikade lite så vi skulle orka med besöket hos dr sen...

Så var det dax för promenaden tillbaks till barnsjukhuset... Sofie är helt salig över sitt promenerande!

Mera lek i väntrummet hos ortopeden...

Å så fick vi komma in på "vårt" rum...

Vi har bra läkare, mkt bra! Jag litar på dem och deras omdömen!
Dr.A som har hand om delen som innefattar nacken säger att det vuxit jämnt. Ingen förändring har skett med andra ord. Brist på förändring är bra! Det är så vi vill ha det.

Dr.J som har hand om armbågen vill operera, i september-oktober är det dax... Känns bra att de tar tag i det, känns alltid tråkigt med operationer, narkoser, rehabiliteringstid, smärtor osv. Risken är 50/50 att det växer samman igen. Finns även risk att armbågen kommer "glappa" och hoppa i och ur till följd av ingreppet.. Vi får hoppas att vi har procenten på vår sida...

Försök gissa vad som är vad på denna bilden...

Här är armbågen...

Så nu ska vi invänta kallelse och sedan efter sommaren börja med ngn slags mental förberedelse för både Daniel och mig inför vad som komma skall...